Hoppa till innehåll
Alla nyheter
Hållbarhet · 3 min läsning

Digitala produktpass flyttar produktdata till finansavdelningen

EU:s ekodesignförordning gör produktinformation till en fråga för ledningen. Batterierna får obligatoriskt pass först, från 18 februari 2027.

Grönt AA-batteri av märket GP Super stående på en träbänk

Produktdata har tidigare hanterats av inköp, kvalitet och hållbarhetsfunktioner. Nu hamnar frågan allt närmare företagens finansfunktion. När EU ställer krav på spårbar information om material, ursprung och miljöprestanda blir bristande produktdata en fråga om intäkter och lagervärden.

Batterierna blir först med obligatoriskt pass

Ekodesignförordningen (ESPR) antogs i maj 2024. Enligt Region Värmland ersatte den det befintliga ekodesigndirektivet och vidgade tillämpningsområdet till att gälla i stort sett alla varor som släpps ut på EU:s inre marknad. Livsmedel och läkemedel undantas, men i övrigt är bredden stor.

Införandet sker etappvis. Svensk Handel anger att de första delegerade akterna väntas för järn och stål omkring 2026, följt av textilier under 2027. Därefter byggs regelverket ut successivt och väntas omfatta fler produktkategorier fram till 2030.

Allra först ut är ändå batterierna. Enligt Dagens PS blir ett digitalt batteripass obligatoriskt för alla nya elbilsbatterier som sätts på EU-marknaden från den 18 februari 2027. Passet ska bland annat rymma uppgifter om ursprung, kemisk sammansättning, koldioxidavtryck, kapacitet, återvunnet material och prestanda över livscykeln, och nås via en QR-kod på batteriet.

Fler förordningar ställer liknande krav

ESPR utgör ramverket, men flera andra regelverk pekar i samma riktning. Byggproduktförordningen (CPR) skapar egna ramar för produktpass. Förpackningsförordningen (PPWR), maskinförordningen (MR) och avskogningsförordningen (EUDR) ställer krav på dokumentation och spårbarhet som ligger nära varandra.

För ett mindre företag innebär det att samma uppgifter kan behövas i flera sammanhang: i produktpasset, i teknisk dokumentation, vid upphandlingar och i rapportering. Den som bygger en strukturerad databas en gång kan återanvända den. Den som hanterar varje krav för sig riskerar att samla in samma information flera gånger.

Ledningen behöver känna till exponeringen

Saknas obligatorisk produktinformation kan försäljning eller import försenas eller stoppas. Lager binds upp och manuellt kompletteringsarbete driver kostnader. Det är här finansfunktionen berörs.

Linnea Brännström, vd och grundare av Original Creation, säger i en annonsartikel i Dagens industri att finanschefen inte behöver kunna varje regelverk. Men ledningen måste känna till vilka intäkter och lagervärden som hänger på korrekt produktdata, och vad det kostar att upptäcka bristerna för sent.

Hon ser spårbara och verifierbara produktdata som något mer än en regelkostnad. På kort sikt handlar det om lägre risk och mindre manuellt arbete, på längre sikt om bättre underlag för kunder, investerare och kapitalbeslut.

Företagarna ser risker med administrationen

Samtidigt finns en oro för vad kraven betyder för småföretagens vardag. Företagarna har pekat på att mindre företag förväntar sig en hög eller mycket hög ökning av den administrativa bördan, och att införandet sannolikt kräver IT-investeringar, systemanpassningar och extern expertis.

Olivia Karlsson, expert på EU:s inre marknad och regelförenkling på Företagarna, säger till organisationens nyhetssida att syftet är lovvärt. Digitala produktpass ska stärka konsumentmakten, skapa rättvis konkurrens, öka spårbarheten, stärka konkurrenskraften och minska miljöpåverkan. Men hon ställer frågan om all datainsamling verkligen är möjlig och lyfter risker kopplade till affärshemligheter.

Hennes recept är tydlig information och vägledning till mindre företag, samt övergångsregler som ger företagen tid att förbereda sig.

Fyra steg att ta reda på nu

Det finns skäl att börja kartlägga redan innan de delegerade akterna är på plats. Första steget är att identifiera vilka produkter som ligger närmast kraven – batterier, järn och stål samt textilier går först.

Andra steget är att inventera vilken produktdata som redan finns, var den förvaras och vem som ansvarar för den. Ofta är informationen utspridd hos leverantörer, i affärssystemet och i enskilda kalkyler.

Tredje steget är att beräkna exponeringen. Hur stor del av omsättningen berörs? Vilket lagervärde är bundet till produkter vars dokumentation inte håller? Vilka kunder eller upphandlingar kräver redan i dag spårbarhet som företaget inte kan leverera?

Fjärde steget är att bestämma var datan ska samlas och hur den ska kunna återanvändas. Systemstöd finns redan på marknaden, och flera leverantörer bygger sina lösningar kring befintliga affärssystem i stället för att ersätta dem.

Mycket talar för att företag som börjar strukturera sin produktdata nu står bättre rustade när kraven skärps. Inte bara för att klara regelverken, utan för att kunna svara på frågan som ledningen förr eller senare ställer: vilka intäkter vilar egentligen på den här informationen?

Källor