Hoppa till innehåll
Alla nyheter
Lagstiftning · 4 min läsning

Förpackningsförordningen gäller - men flexibla förpackningar väntar

PPWR började tillämpas den 12 augusti 2026. För företag som säljer mjukplast och flexibla förpackningar återstår dock de svåraste kraven: hur PFAS-halter, återvinningsbarhet och återvunnet innehåll ska styrkas är ännu inte färdigreglerat.

Många blå plastkapsyler i rader, en står upp och ned

EU:s förpackningsförordning, PPWR, började tillämpas den 12 augusti 2026. För handeln är det ett regelverk som nu gäller fullt ut. För den som säljer flexibla förpackningar – påsar, film, laminat – är läget mer oklart: de tunga kraven är beslutade, men detaljerna som ska visa att de uppfylls är fortfarande under arbete.

Det som gäller nu – och det som dröjer

Svensk Handel konstaterar i sin vägledning att PPWR började tillämpas den 12 augusti 2026 och att reglerna berör stora delar av handeln, bland annat med krav på ämnen i förpackningar. Vägledningen är i första hand tillgänglig för medlemmar, men själva tidpunkten är odiskutabel: förordningen är i kraft.

Samtidigt är den inte färdig. Enligt Packaging World handlar det om att sekundärlagstiftningen ännu inte har satt ramarna för hur flexibla förpackningar ska dokumentera sina egenskaper. För en mindre tillverkare eller importör betyder det att man kan behöva bygga upp underlag innan man vet exakt vilket format underlaget ska ha.

Märkningen är första hindret

För företag som säljer produkter till EU är märkningen den mest konkreta delen redan nu. Enligt en genomgång från det japanska företaget Swapsss, som sammanställt vad tillverkare behöver känna till inför 2026, ställer PPWR krav på att tillverkare och importörer framgår av förpackningen, att identifieringsuppgifter finns och att försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation är framtagen.

Där uppstår ett praktiskt problem som många småföretag känner igen: vem är importör i PPWR:s mening? Det är inte säkert att det är samma bolag som står som importör i den vanliga affärshandeln. När en tillverkare, ett varumärkesbolag och en EU-baserad säljagent är inblandade måste någon avgöra vem som bär vilket ansvar – och vems uppgifter som ska stå på etiketten.

Swapsss pekar också på att en vanlig produktetikett med tillverkarens namn inte automatiskt innebär att PPWR-kraven är uppfyllda.

Dokumentationen blir en flaskhals

Försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation ska visa att förpackningen uppfyller kraven. För att få fram dem krävs uppgifter från förpackningstillverkare och leverantörer. Saknas underlaget kan det behöva kompletteras – eller förpackningen behöva ses över – strax före leverans, vilket enligt genomgången kan leda till försenad försäljning och extra kostnader.

Här finns en konkret risk för mindre företag: den som väntar med att begära in underlag från sin leverantör tills ordern ska skickas har ingen marginal om något saknas.

Fler krav i etapper

PPWR är inte avklarad med 2026. Enligt Swapsss införs gemensamma EU-förpackningsmärkningar stegvis från 2028, och från 2030 skärps kraven på bland annat återvinningsbarhet och minimering av förpackningar. Även om dagens etiketter skulle vara korrekta kan de behöva ändras längre fram.

Dessutom tillkommer det nationella producentansvaret, EPR, för varje land där man säljer – exempelvis Frankrike och Tyskland. Det är en separat skyldighet som löper parallellt med PPWR och som inte försvinner för att förpackningen är korrekt märkt.

Kritiken: kartläggningen blir tung för de minsta

Att regelverket är omfattande har inte gått obemärkt förbi. I en ledare i Hela Gotland beskriver Erik Thyselius PPWR som ännu ett exempel på hur EU slår undan benen på småföretagare. Han lyfter fram Business Swedens råd: företagen bör först kartlägga vilka förpackningar de sätter på marknaden och sedan dokumentera varje förpacknings material, vikt, leverantör, användningsområde samt vilka länder och kunder den når. Det gäller oavsett hur få paket som skickas utomlands.

Kritiken riktar sig inte mot syftet – att öka andelen återvinningsbara förpackningar och minska vissa engångsprodukter – utan mot den administrativa bördan för de minsta aktörerna.

Vad ett litet företag kan göra nu

För den som säljer förpackade varor till EU finns några steg som går att ta utan att invänta de sista detaljerna. Kartlägg vilka förpackningar företaget sätter på marknaden och samla uppgifter om material, vikt och leverantör per förpackning. Kontrollera att tillverkare och importör framgår av etiketten och att rollfördelningen är klar när flera bolag är inblandade. Begär in underlag från förpackningsleverantören i god tid, så att försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation kan tas fram innan nästa sändning. Gå igenom EPR-registreringen för varje land där företaget säljer.

För flexibla förpackningar återstår dessutom att hålla koll på sekundärlagstiftningen, eftersom det är där PFAS, återvinningsbarhet och återvunnet innehåll till slut får sin form.

Källor